Stora Scenen, Stockholms Stadsteater
Hemkomsten av Harold Pinter
Regi: Thommy Berggren
Nobelpriset har fått en ny innebörd för mig.
Det som tidigare varit ett fantastiskt kulturpris omgett av ett superintellektuellt skimmer framstår numera som en skämtföreteelse endast uppskattat av inavlade kulturskribenter.
Kanske inte någon chock för er, men för mig är det ändå en form av uppvaknande (trots att jag haft det lite på känn).
Nobelpristagaren Pinter har alltså skrivit och den sinnesjuke Muraren (som han gillar att kallas) Thommy Berggren står för regin när tungviktarpjäsen Hemkomsten spelas upp på Stadsteatern.
Handlingen (som är rätt enkel):
- Gammal sur gubbe bor i London tillsammans med 2 st idiotiska söner och sin yngre bror.
- Tredje (och äldste) sonen kommer på besök från USA tillsammans med sin fru.
- Han är framgångsrik akademiker.
- Hon tycks nästintill hjärndöd och håller sin mun öppen hela tiden (ska nog anspela på sex).
- Efter en timmes tröttsam teater framkommer det att alla män vill knulla henne.
- Hennes man vill helst inte att hennes bröder och far skall göra det, men eftersom hon vill bli påsatt av alla åker han tillbaka till USA utan henne.
- Slut.
Hade det varit Jan Guillou eller liknande machosnubbe som skrivit detta hade han givetvis sågats vid fotknölarna som sexistisk osv.
Nu är det ju istället en gammal engelsk kommunistalka och då är det ju en annan femma.
Hursomhelst.......Hemkomsten är en sorglig historia som jag i alla fall inte kan rekommendera annat än för folk som slaviskt följer Leif Zern eller kulturgroupies.
åke.
